När missbruket får grepp om individen

missbrukNär missbruket får grepp om individen, det ”normala” slår över, och objekt och händelser blir viktigare än relationer. Objekt och händelser som blir förutsägbara, objekt och händelser som skapar sinnesförändring och skapar en falsk trygghet (droger, arbete, mat, sex osv.). Förväxlandet mellan intensitet och intimitet, att tro att intensiteten i utagerandet, striden mot sig själv är ett tillfälle av intimitet.

Det första stadiet i missbruket. Den inre förändringen sker/börjar med att individen genom vissa beteenden i relation till objekt eller/och händelser känner sig hög. Naturliga relationer blir mindre viktiga, det till emotionell isolering. Missbruks spiralen kommer igång, ”missbrukets cykel”, missbrukaren söker sinnesro genom objekt eller händelse. Det emotionella begäret orsakar en besatthet, känslor av obehag blir en signal att agera ut, inte till att söka sig till naturliga relationer. Missbrukarpersonligheten bildas, vilket gör det möjligt för missbrukaren att byta objekt allteftersom preferenserna växlar eller att det uppstår problem med ett objekt.

Andra stadiet. Individen blir mer och mer upptagen av objekten eller händelserna. Andra börjar också mer och mer att märka att något är fel. Individens beteenden blir engagerade i missbruksprocessen, individen drar sig inte bara undan emotionellt och mentalt utan rent bokstavligt in i en egen värld med sin missbrukarlivsstil. Beteenden blir alltmer ritualiserat. Problem med andra människor blir mer påtagliga. Människors omsorg uppfattas som ett problem, omsorgen blir ett hinder att övervinna. Människor är betydelselösa så länge de inte kan utnyttjas för att förstärka missbruket. De påklistrade etiketterna som sätts andra och missbrukaren själv (om och på sig själv) förstärker missbruksprocessen, detta ger ökad frihet att handla ansvarslöst. Missbrukaren börjar känna allt större tillit till förmågan att manipulera andra till följd av att systemet av falska föreställningar blir fulländat, medan missbrukarens jag känner sig allt mer skamset, hjälplöst och isolerat. Missbruket är ett direkt angrepp mot jaget, anden och själen. Anden ger liv, målet för missbruket är andlig död.

Tredje stadiet. På det tredje stadiet har missbrukarpersonligheten full kontroll. Denna personlighet bryr sig inte om vad som händer andra, inte heller vad som händer den person som lider av missbruket. Vad den bryr sig om är att uppnå full kontroll över personen och dennes omgivning. Vad den bryr sig om är att bli ”hög” genom att agera ut. Utagerandet ger mindre välbehag, smärtan att fly från är större. Beteendet blir mer extremt och tydligt både för missbrukaren, dess omgivning och familj. Missbrukaren är fullständigt engagerad i missbruksprocessen. Missbrukets logik faller i bitar, nu gäller bara ”bli hög och existera”. Missbrukaren blir oerhört känslomässigt skör pga. alla de obearbetade problem och de olösta problem denne bär på. En fråga som nu blir väldigt påtaglig är, ”Varför?” Missbrukaren drar sig undan ännu mer och blir än mer isolerad med sina ritualer. Missbrukaren har nu blivit livrädd för intimitet och håller sig undan varige tecken på detta, men långt inne i missbrukaren bakom ensamhet och isolering, så längtar jaget efter emotionell kontakt med andra. Missbrukaren kan inte bryta missbruksprocessen, alltså så stannar de kvar på det tredje stadiet tills någon form av ingripande eller intervention äger rum. För att bryta och komma ifrån missbruksprocessen så måste missbrukaren skaffa sig en ny livsstil kan man inte göra en förändring själv kan en behandlingsinsats krävas ett exempel på företag som arbetar med just detta är Valbo Behandlingshem.

Comments are closed.